Framme i Oslo.

Tja!

Kom till Oslo igår eftermiddag efter en halv dags tågresande/bussresande från Linköping. Det är ändå en speciell känsla man får varje gång man kommer in till Oslo, man åker längs med Oslo fjorden och man ser bergen med alla hus, det är fint.

Tankten slog mig när jag åkte in i Oslo hur allt gick så emot mig första två ggrna jag var här. Första ggn när jag bara åkte över dagen för att fixa skattekort och personnr vilket jag fått veta var nödvändigt för att söka jobba.. Men det gick ju intealls som jag hade tänkt och jag fick åka tillbaka utan att ha fått varken eller. Sen minns jag hur jag satt i ett slumområde och skulle äta mina pannkakor jag hade tagit med och en uteliggare kom och frågade om han fick smaka ;)
Sen andra ggn jag kom till Oslo och då för att jag skulle stanna och leta jobb. Det första som händer när jag klivit av bussen och ska gå upp för en trappa med min gigantiska backpack är att det blir övervikt och jag tippar frammåt, och det utan att hinna ta emot mig. Glasögonen gick åt helvete, läppen, pannan lika så och ett svart öga, men tänderna satt ändå kvar! Ja då trodde jag att jag skulle få vända redan på bussstationen.

Jag känner mig redan som hemma, har fått tag på ett bra boende och bor inneboende hos en 35årig tjej. Känndes grymt skönt att redan ha ett boende fixat, annars så brukar jag ju fixa det när jag väl är på plats. Skönt att slippa det projektet.

Igår kväll och idag förmiddag har jag gjort alla dom där måsten, varit till banken å fixat (hade glömt mitt internetlösenord, som om det var någon chock), sen fixat igång mitt telefonkort som inte heller ville funka.. shoppat mat osv.
Har fått låna en cyckel och snart ska jag bege mig mot jobbet, första jobbdagen ikväll. Är inte helt säker på hur lång tid det tar att cyckla härifrån så jag ska vara ute i god tid. Trött och sliten känner jag mig så det blir perfa att börja ett kvällspass med ett morgonpass direkt därpå.

Nu ska jag hopp på cyckeln.

HÖrES!